Social hållbarhet är beredskap - därför behöver Sverige satsa på samhällsentreprenörskap

Krig, klimatkris, ökande ojämlikhet. Samhället befinner sig i omställning - eller i kris, beroende på hur man ser det. I takt med att den politiska agendan domineras av industriell konkurrenskraft, försvarsupprustning och tillväxtdrivna investeringar riskerar något livsviktigt att glömmas bort: människan. Tillitten. Sammanhållningen. Det vi brukar kalla social hållbarhet.

När samhällskontraktet krackelerar behövs nya lösningar. Och de lösningarna finns redan runtom oss - i verksamheter som arbetar med inkludering, jobbskapande, lokalt engagemang och omställningskraft. I Sverige växer en rörelse av samhällsentreprenörer och sociala företag som inte bara identifierar samhällets utmaningar, de agerar också. De bygger något nytt. Men trots deras roll som förändringsaktör lyser stödet från nationell nivå med sin frånvaro.

Sverige har ännu ingen nationell strategi, trots att EU:s Social Economy Action Plan och den rådsrekommendation som gått ut till alla medlemsländer uppmanar till att ta fram en sådan. Sverige hade en strategi 2018-2020 men den går inte längre att hitta på regeringens hemsida, och medan andra EU-länder arbetar med att ta fram sina strategier har Sverige valt att som ett av få länder inte ta fram någon ny strategi. I Sverige monteras istället stödet till civilsamhället ner, och många initiativ för social innovation blir kortlivade projekt snarare än långsiktiga systemlösningar.

Det är ett stort misstag. Social hållbarhet är inte ett “mjukare” komplement till ekonomisk och ekologisk hållbarhet - det är fundamentet för all långsiktig samhällsutveckling. I tider av oro och polarisering är det sociala kittet - tilliten, samverkan, ansvarstagandet - vår starkaste försvarslinje. Samhällsentreprenörskap är därför inte något som sker “vid sidan av”, utan mitt i samhällets centrum. Det är praktiskt, lösningsorienterat, ofta långt före politiken i att identifiera behov och utveckla nya modeller.

Det talas mycket om impact. Men begreppet riskerar att urholkas när det blir ett säljargument snarare än en verklig omställningsvilja. Samtidigt urvattnas stödet till de som faktiskt jobbar med förändring - de som får unga i jobb, skapar företagsamhet i utsatta områden, bygger cirkulära affärsmodeller, stärker tillgången till kultur och utbildning eller skapar sociala nätverk där ensamhet tagit över. Vi behöver återerövra betydelsen av hållbarhet som något som driver både affärsutveckling och samhällsbyggande på djupet.

För att klara framtidens utmaningar måste Sverige kliva fram. Vi behöver en tydlig politisk vilja att satsa på den sociala ekonomin. Det innebär att ta fram en nationell strategi som erkänner samhällsentreprenörskap som en central aktör för välfärd och innovation. Det innebär långsiktiga investeringar i stödstrukturer, kunskapsnav och utbildningar. Det innebär att se till att offentlig upphandling och finansieringssystem gynnar organisationer som återinvesterar överskott i samhället, istället för att maximera utdelning till ägare.

Men det handlar också om berättelsen vi förmedlar. Vi måste sluta beskriva verksamheter som bedriver social innovation som “ideella initiativ” eller projekt. De är professionella verksamheter med affärsmodeller som kombinerar ekonomi med samhällsnytta. De är systemaktörer. De skapar hållbar tillväxt, där vinsten mäts både i pengar och i social effekt.

Att bygga ett starkt ekosystem för social innovation i Sverige är inte bara en fråga om rättvisa - det är smart. Det stärker vår krisberedskap, det ökar vår sociala sammanhållning, och det skapar framtidstro. Samtidigt är det en möjlighet att ta tillbaka vår position som en progressiv röst i världen. Sverige har länge varit en förebild i välfärdsutveckling, jämställdhet och civilsamhällesengagemang. Vi har potentialen att vara en ledare även i utvecklingen av ett nytt samhällskontrakt - ett som bygger på samverkan, hållbarhet och regenerativt värdeskapande.

Nu är tiden att agera. Vi står inför ett vägval. Antingen låter vi kortsiktighet, rädsla och fragmentering styra. Eller så väljer vi att investera i det som bygger samhällen starka på riktigt - sociala innovationer, lokalt engagemang, och företagande som sätter människan och planeten i centrum.

Låt oss välja det senare.

Skrivet av Tove Nordström Pontén, verksamhetschef på SE Forum och projektledare Samhällsentreprenörskap Sverige