Det är dags att bygga infrastrukturen för ett mer hållbart och resilient Sverige
När vi nu går in i 2026 och projektet Samhällsentreprenörskap Sveriges sista månader står en sak klarare än någonsin: Sverige har inte brist på människor som vill förändra samhället. Vi har brist på ett system som tar tillvara deras kraft.
Samtidigt växer samhällsutmaningarna. Ojämlikhet, klimatförändringar och polarisering pressar våra institutioner, och förtroendet för demokratin minskar. Men mitt i allt detta ser vi också något annat: unga som organiserar sig, civilsamhällesaktörer som tar ansvar där systemet inte räcker till, och lokala entreprenörer som bygger lösningar direkt där behoven finns.
Det är här framtiden finns. Och det är här Sverige behöver bygga nya strukturer.
En ny förståelse av entreprenörskap – rotat i behov, inte bara marknader
I decennier har Sveriges innovationssystem premierat det skalbara, det tekniska, det exportvänliga. Det har skapat ekonomiskt värde, men också en blindhet: vi har likställt innovation med tech och entreprenörskap med tillväxt.
Samhällsentreprenörer arbetar utifrån en annan logik. De ser glapp där människor faller igenom, där gemenskap saknas, där välfärden inte når fram. De bygger lösningar som skapar trygghet, delaktighet, miljömässig hållbarhet eller lokal ekonomisk motståndskraft. De är inte ”branschens periferi”. De är ofta de första att reagera på förändrade behov – långt innan offentliga system eller stora företag gör det.
Det är innovation. Men den syns inte i statistiken. Och därför får den heller inte de strukturer som krävs för att växa.
Lokal samhällsnytta är en beredskapsfråga
Ett perspektiv som allt för sällan lyfts i Sverige är att lokalt och samhällsnyttigt entreprenörskap är avgörande för vår resiliens. I en värld där mycket av vår infrastruktur ägs eller styrs av globala aktörer, behövs fler verksamheter som är förankrade i platsen, i relationerna och i människors vardag.
Det är inte bara en social fråga. Det är en beredskapsfråga.
När en kris inträffar är det inte multinationella bolag som öppnar gympasalar, organiserar stöd eller håller ihop samhället. Det är föreningar, lokala entreprenörer och engagerade invånare.
Det lokala entreprenörskapet ligger dessutom närmare principerna i Kate Raworths donutekonomi: att skapa värde inom planetens gränser och på ett sätt som stärker sociala strukturer snarare än urholkar dem.
Ett resilient samhälle byggs inte av snabbskalande satsningar, utan av lokala ekosystem där människor, organisationer och företag samverkar och investerar i samma framtid.
Kommuner och regioner behöver nya partners – och mod att bjuda in dem
Sverige har länge lutat sig mot en modell där kommuner och regioner själva ska ”lösa” sociala utmaningar. Det är varken realistiskt eller rättvist. Framför allt är det inte effektivt.
Det offentliga behöver fler aktörer i välfärdens infrastruktur – och inte bara när budgeten tillåter, utan som en långsiktig strategi. Samhällsentreprenörer, föreningar och lokala företag kan bidra med relationer, innovation och närhet till målgrupper som det offentliga inte alltid når.
Detta är inte privatisering i gammal bemärkelse. Det är partnerskap, samproduktion och delat ansvar. Men för att det ska fungera krävs:
· långsiktiga avtal, inte årscykler;
· förtroende och gemensamma mål;
· system som förstår olika logiker;
· upphandlingar som premierar samhällseffekt, inte bara pris.
Idag är det ofta samhällsentreprenören som bär risken: de skapar lösningarna, bygger relationerna, står för innovationen, men får sällan en plats i systemet. Det måste förändras.
Vi måste gå från projektlogik till systemlogik
Projekt kan vara viktiga startpunkter. Men när allt stannar vid projekt gör vi innovationen en otjänst. Vi har i Sverige ett mönster där initiativ testas, beundras, och sedan försvinner. Mottagarkapaciteten är låg, finansieringen fragmenterad och lärandet dåligt organiserat.
Om vi menar allvar med hållbar utveckling behöver vi:
Långsiktiga finansieringsmodeller: för verksamheter som skapar samhällsvärde över tid, inte bara ”snabba resultat”.
Kapacitetsbyggande stöd: så att organisationer kan växa, inte bara genomföra aktiviteter.
Nationell riktning och politisk vilja: som ger legitimitet och stabilitet åt social innovation.
Strukturer för implementering och skalning: så att det som fungerar kan växa, inte glömmas bort efter projektets slut.
Tre skiften vi måste göra nu
För att Sverige ska kunna ta nästa steg behöver vi tre viktiga skiften. Det första handlar om att bredda synen på innovation. Idag hamnar fokus nästan alltid på teknik och skalbarhet, trots att några av våra mest betydelsefulla lösningar växer fram lokalt – i föreningar, sociala företag och initiativ som bygger gemenskap och resiliens. Vi måste börja se dessa aktörer som en självklar del av vårt innovationssystem.
Det andra skiftet handlar om att gå från konkurrens till samverkan. För när aktörer slåss om samma begränsade medel förlorar vi värdefull tid och kompetens. Verklig förändring sker när olika erfarenheter möts, när civilsamhälle, företag och offentliga aktörer bygger lösningar tillsammans. Samverkan är inte ett ”nice to have”. Det är helt nödvändigt.
Genom det tredje skiftet behöver vi gå från pilotprojekt till verklig implementering. Vi är duktiga på att testa, men dåliga på att ta vidare det som fungerar. För att goda idéer ska kunna få fäste behövs långsiktiga finansieringsmodeller, mottagarkapacitet hos kommuner och strukturer som låter innovation växa över tid. Utan detta stannar vi i försök, inte förändring.
Framtiden byggs i det vi gör nu
Om vi vill bygga ett samhälle som håller – socialt, ekologiskt och ekonomiskt – måste vi börja investera i det som redan finns runt omkring oss: lokala initiativ, gemenskaper som bär, entreprenörer som ser möjligheter där andra ser hinder, och en innovationskraft som är djupt rotad i människors vardag. Satsa på de positiva krafter som redan finns i föreningslivet, i odlingsgemenskaper, i läxhjälp, i lokala marknader och verksamheter som ger sysselsättning, jobb, gemenskap.
Vi behöver ett system som inte bara beskriver problemen, utan som möjliggör lösningarna. Ett system som förstår att motståndskraft skapas nära människor, i relationer, i lokala ekonomier och i den typ av entreprenörskap som bygger samhällen samtidigt som det bygger företag.
Det här är inte slutet på något. Det är början på en nödvändig omställning. En omställning där vi, tillsammans, formar ett samhälle där fler får bidra, fler får lyckas och fler får vara med och skapa framtidens hållbara Sverige.
Skrivet av Tove Nordström Pontén, projektledare, Samhällsentreprenörskap Sverige