Om 71 % av unga vill starta företag – hur bygger vi systemen som gör det möjligt?

Vi är duktiga på rapporter i Sverige. Frågan är hur duktiga vi är att ta vara på kunskapen, faktan och insikterna som läggs fram som på ett dukat bord. Vi beskriver problemen, bekräftar dem, formulerar slutsatserna – och sedan går vi vidare som om inget hänt. Risken är stor att den utomordentliga rapporten från BLING och Nordea, som lanserades i oktober i år, kommer tala för döva öron och det trots att den visar: exakt var hindren finns, exakt vad unga behöver, exakt vilken potential som går förlorad. Men på systemnivå är tystnaden nästan öronbedövande.

71 % av unga har drömt om att starta företag.

7 av 10 tror att de skulle lyckas.

Samtidigt är det bara 8 % i socioekonomiskt svagare områden som säger att de faktiskt drömmer konkret om att starta eget. Det är inte för att de saknar idéer. Det är för att de saknar förutsättningar.

Och här någonstans brister det för mig:
Varför pratar vi inte om det här som en central framtidsfråga?
Varför låtsas vi som att entreprenörskap är något som ”händer av sig själv”?
Varför fortsätter innovationspolitiken att peka nästan uteslutande mot tech, skalbarhet och internationella marknader? 

Varför ser man inte social innovation och samhällsentreprenörskap?

Varför ser vi inte den uppenbara win-win situationen?

Sveriges innovationsmyndighet Vinnova har nu en inriktning som förstärker just den logiken. Ambitionerna är höga, absolut. Men i relation till den verklighet, eller är det kanske är en parallell verklighet som rapporten visar – unga med idéer om trygghet, sociala lösningar, lokala behov – är det svårt att inte se ett stort systemfel.

Det är inte där stöden och strukturerna finns idag.

Det här är extra tydligt för mig efter mina år i SE Forum, SE Sverige och Sopact och i nätverket med aktörer som Reach For Change, Changers Hub, Impact Hub, The Good Talents och Shared City Foundation. Gång på gång ser jag eller hör om hur sociala entreprenörer som levererar innovation, inkludering och verklig samhällsnytta – oftast trots systemen, inte tack vare dem.

Om Sverige verkligen menar allvar med social hållbarhet och långsiktig utveckling måste entreprenörskap ses bredare än "tech + unicorns". Det här handlar om människor som förändrar där de står. Människor med ett enorm driv och engagemang men som behöver nätverk, kapital, kunskap – och framför allt att staten, regionerna och kommunerna faktiskt prioriterar dem.

Call to action

Om vi ska ta rapportens resultat på allvar måste vi sluta behandla socialt entreprenörskap som ett sidospår och börja bygga ett långsiktigt ekosystem runt det.
• Policymakare: ompröva prioriteringarna.
• Offentlig sektor: skapa stöd som överlever projektcykler.
• Näringsliv och banker: investera i lokala innovatörer med samhällseffekt.
• Och vi andra: lyft entreprenörer som bygger lösningar i vardagen, inte bara på scen.

Tänker att det faktiskt är dags att gå från analys till handling för inte har väl Sverige råd att låta 71 % av ungas entreprenöriella kraft hamna i skymundan?

Skrivet av Jan Abrahamsson, strateg, Samhällsentreprenörskap Sverige